Etikett: Fuck Cancer

En nervös väntan

Den som har minnet med sig, kommer nog ihåg att jag skrivit om min pappa och cancer. Den förbannade sjukdomen som tar så många ifrån oss. Igår var jag med honom och mamma upp till Radiumhemmet i Stockholm. Vi skulle få besked om resultatet av den senaste röntgen som gjordes för ett par veckor sen. 

Det var några nervösa dagar innan gårdagen, jag har sovit dåligt och inte haft någon matlust. Denna ständiga oro om hur han mår, och om han verkligen säger till när det inte känns bra. Ni vet, karlar som inte vågar/vill säga något om när de har ont…

När vi väl fick komma in och träffa läkaren, och prata med honom om olika saker, så fick vi ett lugnande besked. Inga metastaser hade hittats och det ser lovande ut, gissa om man drog en lättnadens suck? Vi kan ju definitivt inte ropa HEJ än, men ett steg i rätt riktning är det ju. Hoppas bara att det fortsätter så! 

#fuckcancer

Att få skriva av sig…

Nu har det varit en sån där lång paus igen, de kommer ganska ofta. Men det är som så att jag orkar liksom inte engagera mig så mycket längre, det får ta sin tid tills jag har orken och lusten tillbaka. Självförtroendet ligger inte så högt, jag har höga krav på mig själv och stressar upp mig mer än nödvändigt. Tur att jag har kollegor på jobbet som fångar upp mig och ser att jag behöver lugna mig, säger till mig att ta det lugnt och andas. <3

Det är så mycket tankar om allt och ingenting… Känslor som snurrar runt. Alla (mer eller mindre) vet om min privata situation, i alla fall de jag känner och som jag berättat det för. Jag har funderat kring om jag skriva något om det, och känner väl att det kanske kan vara bra. Det är bra att få skriva av sig ibland, även om det kanske blir lite för privat. Men jag tror inte att pappa tar illa vid sig av det, då de flesta redan vet.

Det är nämligen så att min pappa är sjuk, han blev diagnosticerad för några månader sen med matstrupscancer. Detta efter nästan ett år med hormoner som han äter för prostatacancer som han strålades för, förra sommaren. Dessa hormoner ska han äta ett drygt halvår till. Han har nyligen avslutat en väldigt tuff strålbehandling, fått mat via sond och för en dryg vecka sen slapp han sonden som ändå bara gick sönder. Nu försöker han äta vanlig mat, om än i små mängder. På onsdag ska vi få veta resultatet av den senaste röntgen, jag förväntar mig det värsta även om vi fått positiva vibbar av en gastroskopi som gjordes i samband med att sonden togs bort. Sen oroar man sig också för mamma, hon har ju fått dra ett stort lass hemma med allt vad det innebär, och hon är inte helt kry själv… Jag försöker stötta så gott det går, men känner också att jag måste tänka på själv och mitt mående också. Har ju också sju syskon som försöker visa sitt stöd för mamma och pappa.

Ni vet nu, kanske förstår varför jag inte är ute på dans så ofta längre, har tröttnat lite på det också. Inte bara på grund av pappa och allt kring honom, utan pga andra orsaker också.

Jag skriver inte detta inlägg för att ni ska tycka synd om mig, jag skriver detta för att få skriva av mig.

Ikväll väntar en sällsynt danskväll på hemmaplan, Fernandoz spelar på Trombon. Jag tänkte gå ner och lyssna lite, kanske blir nån bild eller två. Kameran hänger med, men sen får vi se hur det känns.

Ha en fortsatt fin danshöst alla!

ps. Köp gärna ett armband här för att stötta alla som brottas med denna skitsjukdom. ds.

 

 

© 2018 kringeltokan.nu

Tema av Anders NorenUpp ↑