Vad göra?

Går in på bloggen och inser att jag inte skrivit något på länge, nu igen… Har lite funderingar på att börja om. Radera alla gamla inlägg, och ta det från början. Bara lägga ut sådant som är fotorelaterat, och använda sidan som en portfolio. Eller så låter jag de gamla inläggen vara kvar, som en påminnelse. Grejen är den att jag också funderat på om jag ska lägga ner sidan helt, det känns ju ganska meningslöst att ha den öppen när jag aldrig skriver eller lägger ut något, eller vad säger ni? Kommentera gärna 🙂 Länken finns under inläggsrubriken.

Jul/Nyår kom och gick med en helsikes fart, kan man säga! Det var full fart från start till mål, och det har inte blivit mycket dans/fotande sen jag var in här sist. På annandag jul spelade Martinez på Trombon, då blev det tyvärr inga bilder tagna.

Däremot så fick jag ett ryck igår, den 7 januari, när Donnez stod på samma scen och kameran fick jobba lite. Det gick ganska bra igår också, så det kändes roligare att fota då, jag fick dessutom göra en liten specialgrej som jag ska försöka förvalta på bästa sätt.

En bild på Skåningarna, som spelade på Trombon 3 december ´17.

Continue Reading

Så här är det…

Det har inte hänt så jättemycket sen jag skrev sist. Har varit på nån dans eller två, en kryss…. Såna små pauser som man behöver för att klara av vardagen. Det har dock inte blivit så mycket fotande, då lusten inte funnits där.

Jag skrev ju om min pappas sjukdom sist, och resultatet från den senaste röntgen visade inga metastaser, så vi kunde ju andas ut litegrann i alla fall. I veckan som kommer ska han få genomgå en annan typ av röntgen, för att de ska kolla upp hur sväljfunktionen och magen mår efter den tuffa strålningen. Att den inte är återställd än kan vi lätt konstatera utan någon röntgen, då han fortfarande har problem… Men det tar ju tid att återhämta sig efter en sån tuff strålbehandling som han fick gå igenom. Man försöker tänka så, men det gör ont att se att han inte mår helt bra, det tär ju enormt på både det fysiska och psykiska hos honom. Jag vill ju så gärna finnas där för både honom och mamma, och försöker ställa upp så gott det går. Men när jag själv inte mår helt hundra alla gånger, så är det inte så lätt…

Jag såg en artikel på FB som en vän delade, och jag kände igen mig i vissa delar av den texten. Det finns vissa varningssignaler som jag försöker lyssna på, därför drar jag i handbromsen ibland. Försöker ta vara på de lediga dagarna och ta det lugnt, och inte ha för många ”måsten”.

Det blir nog en tidig kväll, tänkte bara kika igenom lite bilder och slänga upp här.

Tack för att ni läst, och kommentera gärna!
Länk till kommentarsfältet finns under inläggsrubriken 😉 

Continue Reading

Att få skriva av sig…

Nu har det varit en sån där lång paus igen, de kommer ganska ofta. Men det är som så att jag orkar liksom inte engagera mig så mycket längre, det får ta sin tid tills jag har orken och lusten tillbaka. Självförtroendet ligger inte så högt, jag har höga krav på mig själv och stressar upp mig mer än nödvändigt. Tur att jag har kollegor på jobbet som fångar upp mig och ser att jag behöver lugna mig, säger till mig att ta det lugnt och andas. <3

Det är så mycket tankar om allt och ingenting… Känslor som snurrar runt. Alla (mer eller mindre) vet om min privata situation, i alla fall de jag känner och som jag berättat det för. Jag har funderat kring om jag skriva något om det, och känner väl att det kanske kan vara bra. Det är bra att få skriva av sig ibland, även om det kanske blir lite för privat. Men jag tror inte att pappa tar illa vid sig av det, då de flesta redan vet.

Det är nämligen så att min pappa är sjuk, han blev diagnosticerad för några månader sen med matstrupscancer. Detta efter nästan ett år med hormoner som han äter för prostatacancer som han strålades för, förra sommaren. Dessa hormoner ska han äta ett drygt halvår till. Han har nyligen avslutat en väldigt tuff strålbehandling, fått mat via sond och för en dryg vecka sen slapp han sonden som ändå bara gick sönder. Nu försöker han äta vanlig mat, om än i små mängder. På onsdag ska vi få veta resultatet av den senaste röntgen, jag förväntar mig det värsta även om vi fått positiva vibbar av en gastroskopi som gjordes i samband med att sonden togs bort. Sen oroar man sig också för mamma, hon har ju fått dra ett stort lass hemma med allt vad det innebär, och hon är inte helt kry själv… Jag försöker stötta så gott det går, men känner också att jag måste tänka på själv och mitt mående också. Har ju också sju syskon som försöker visa sitt stöd för mamma och pappa.

Ni vet nu, kanske förstår varför jag inte är ute på dans så ofta längre, har tröttnat lite på det också. Inte bara på grund av pappa och allt kring honom, utan pga andra orsaker också.

Jag skriver inte detta inlägg för att ni ska tycka synd om mig, jag skriver detta för att få skriva av mig.

Ikväll väntar en sällsynt danskväll på hemmaplan, Fernandoz spelar på Trombon. Jag tänkte gå ner och lyssna lite, kanske blir nån bild eller två. Kameran hänger med, men sen får vi se hur det känns.

Ha en fortsatt fin danshöst alla!

ps. Köp gärna ett armband här för att stötta alla som brottas med denna skitsjukdom. ds.

 

 

Continue Reading