Tankar och ord

  • Ett jävla skitår

    Ja… Det kan man väl säga att det varit för min del i alla fall. Sedan okt-nov förra året så har jag och min familj förlorat tre personer i släkten. Moster Inger gick bort förra året, älskade älskade Pappa gick bort 19 maj i år och idag för tre veckor sen så gick Moster Lena bort…

    Inger och Lena hade vi inte så jättemkt kontakt med, men de var ju ändå släkt. Efter pappas begravning så hade mamma lite kontakt med Lena, de hördes av ibland. Mammas småsystrar liksom, även om de nu var äldre så var det ju så. Mamma har nu två syskon kvar i livet, även de yngre än henne. Och i måndags var jag rädd att jag och mina syskon skulle förlora även mamma innan detta år är slut… Tänk er känslan och rädslan i mig när jag ser mamma åka iväg i ambulans med blåljus och sirener, till ett sjukhus som ligger nån mil eller två hemifrån… Panikkänslan i mig steg, men jag fick samla mig för att kunna köra efter och möta upp på akuten.

    Sedan visade det sig att det inte var någon fara, och mamma fick komma hem i tisdags. Hon mår idag helt ok och känner inte av något. Men tänk ändå, känslan man hade i måndags… Fyy fasen.. Den vill jag slippa på ett bra tag nu, tack!

    Min kropp börjar säga ifrån, och jag som har börjat träna lite igen…. Det får stå på paus ett tag nu, tills jag känner att jag orkar… Jag vill ju! Men det får ta sin tid det tar, jag måste återhämta mig nu och orka med jobbet också. Jobbet som tar mycket energi såhär års, ni som vet, ni vet…

    Nåväl, julen står för dörren och jag ska försöka blicka framåt. I början på nästa år så hoppas jag komma igång med detta igen, att skriva här i bloggen/på sidan och börja med lite redigering. Jag börjar ju känna ett sug efter fotandet igen, den långa pausen kanske börjar gå mot sitt slut? Vi får se, tiden får utvisa och jag tänker inte stressa fram något. Tog ju lite bilder förra veckan, men har inte kikat på dem än. Kanske blir under veckan som kommer, om lusten faller på 🙂

    Ha det fint under jul och nyår alla därute, vi kanske hörs igen innan året är slut!

    #kramtillallafina

  • Hösten gör sig påmind

    Ja, nu har det gått ett tag igen. Semestern är som ett minne blott, och det känns ju inte som att man varit ledig över huvudtaget. Det är väl av förklarliga skäl för min del, pga en tuff vår och sommar som gör sig påmind och kommer att göra bra länge.

    Sorgen går ju aldrig över, men jag antar att man kommer att lära sig leva med den. Jag har mina svackor och har tappat lust och ork till det mesta. I vanliga fall så brukar jag vara ute på dans minst en gång i veckan under sommaren, men denna sommar har det blivit 3 utedanser på hela sommaren. Imorgon torsdag blir det nog den 4e och sista utedansen för min del.

    Jag har försökt ta det dag för dag, beroende på ork och humör, har inte velat planera långt i förväg, eftersom jag inte vet hur jag kommer må och orka veckan, eller dagen efter. Men jag börjar väl känna att jag behöver komma ut och ha nåt att se fram emot. Jag hoppas att den känslan håller i sig och att det snart vänder. Det kommer komma bakslag, garanterat, men jag håller tummarna för att jag orkar vara mer social snart. Vill ju inte tappa dansen och musiken och även fotandet, som varit en sån stor del av mitt liv. Jag tror inte att pappa skulle tycka det är ok att jag släpper den delen av mitt liv, det var ju något som han också älskade. Musiken, dansen och upplevelsen var något som vi delade kärleken för.

    Pappa, saknar dig så jävla mycket! Hoppas du har det fint bland änglarna och får dig en svängom eller två. <3<3<3<3<3

  • Inte så snabb…

    Jag är inte så snabb i vändningarna märker jag, så även ni skulle jag tro. Vi är inne i mitten av Juli månad och senaste inlägget skrev jag i slutet på december. Finns inte så mycket att säga om det, mer än att lust och ork har inte funnits att ta tag i saker som inte är så viktiga. Det har varit en tuff vår och början på denna sommar, så datorn har stått oanvänd ända sen jag köpte den, trots min glädje över att jag kostade på mig ett sånt dyrt inköp. Det är tom dammigt på skrivbordet, så jag måste skärpa mig med att sitta vid datorn. Då kanske jag kommer ihåg att städa på skrivbordet….. *S*

    De som känner mig vet ju vad jag går igenom nu, och jag tänker väl som så att jag kanske försöker komma igång med bloggandet igen nu, under semestern. Detta som en del av min terapi, det kan vara skönt att få skriva av sig lite tänker jag.

    Min käraste pappa somnade in i maj, och jag har väl inte riktigt fattat det. Eller fattat har jag väl gjort, men det känns ändå konstigt. Jag har känt mig tom, avtrubbad, det är svårt att få ord på sina känslor och tankar. Pappa var ju en lika stor, om inte större älskare av dansbandsmusik, som jag är. Det var ju han och mamma som gjorde att jag fick upp ögonen för hela denna kulturskatt när jag var liten. Ni vet, på den tiden fanns ju I afton Dans på lördagarna, när det sändes live från olika danskvällar och då åkte mattan och köksbordet undan, så det kunde dansas hemma i köket. Där föddes ju mitt intresse, och det finns fortfarande kvar även om det är lite vilande just nu. Jag har liksom inte haft lust, inte känt att det varit lika roligt som jag tyckt förut. Kanske det är så för att jag vet att pappa hade velat vara med. Men det kanske han ändå är, på ett hörn?

    Första semesterveckan har gått åt att försöka landa, att ta det lugnt och vila. Det har inte varit så jättekul väder, så det har blivit mycket tv-tittande och sovande faktiskt. Jag har försökt umgås lite med mamma också, vill finnas där för henne så mycket jag bara kan nu. Imorgon ska det inte bli så mycket bättre väder, så det lutar åt att bli en hemmadag med städ och fix. På tisdag blir det stranden förhoppningsvis med syrran, och på onsdag en dag på Tunanäs camping (Mörkö), där en annan syrra jobbar och styr det mesta, då tar vi med oss mamma också.

    Nedan kommer en bild från Rethymnon, där jag var sommaren 2019 med en av mina systrar. Drömmen om att få åka utomlands igen lever vidare…. Det är ingen vidare kvalitet på bilden, då jag inte har något riktigt program än. Men den får duga.

    Tack för att just DU har läst, lämna gärna en kommentar. 🙂

    Rethymnon by night