• Ett jävla skitår

    Ja… Det kan man väl säga att det varit för min del i alla fall. Sedan okt-nov förra året så har jag och min familj förlorat tre personer i släkten. Moster Inger gick bort förra året, älskade älskade Pappa gick bort 19 maj i år och idag för tre veckor sen så gick Moster Lena bort…

    Inger och Lena hade vi inte så jättemkt kontakt med, men de var ju ändå släkt. Efter pappas begravning så hade mamma lite kontakt med Lena, de hördes av ibland. Mammas småsystrar liksom, även om de nu var äldre så var det ju så. Mamma har nu två syskon kvar i livet, även de yngre än henne. Och i måndags var jag rädd att jag och mina syskon skulle förlora även mamma innan detta år är slut… Tänk er känslan och rädslan i mig när jag ser mamma åka iväg i ambulans med blåljus och sirener, till ett sjukhus som ligger nån mil eller två hemifrån… Panikkänslan i mig steg, men jag fick samla mig för att kunna köra efter och möta upp på akuten.

    Sedan visade det sig att det inte var någon fara, och mamma fick komma hem i tisdags. Hon mår idag helt ok och känner inte av något. Men tänk ändå, känslan man hade i måndags… Fyy fasen.. Den vill jag slippa på ett bra tag nu, tack!

    Min kropp börjar säga ifrån, och jag som har börjat träna lite igen…. Det får stå på paus ett tag nu, tills jag känner att jag orkar… Jag vill ju! Men det får ta sin tid det tar, jag måste återhämta mig nu och orka med jobbet också. Jobbet som tar mycket energi såhär års, ni som vet, ni vet…

    Nåväl, julen står för dörren och jag ska försöka blicka framåt. I början på nästa år så hoppas jag komma igång med detta igen, att skriva här i bloggen/på sidan och börja med lite redigering. Jag börjar ju känna ett sug efter fotandet igen, den långa pausen kanske börjar gå mot sitt slut? Vi får se, tiden får utvisa och jag tänker inte stressa fram något. Tog ju lite bilder förra veckan, men har inte kikat på dem än. Kanske blir under veckan som kommer, om lusten faller på 🙂

    Ha det fint under jul och nyår alla därute, vi kanske hörs igen innan året är slut!

    #kramtillallafina

  • Hösten gör sig påmind

    Ja, nu har det gått ett tag igen. Semestern är som ett minne blott, och det känns ju inte som att man varit ledig över huvudtaget. Det är väl av förklarliga skäl för min del, pga en tuff vår och sommar som gör sig påmind och kommer att göra bra länge.

    Sorgen går ju aldrig över, men jag antar att man kommer att lära sig leva med den. Jag har mina svackor och har tappat lust och ork till det mesta. I vanliga fall så brukar jag vara ute på dans minst en gång i veckan under sommaren, men denna sommar har det blivit 3 utedanser på hela sommaren. Imorgon torsdag blir det nog den 4e och sista utedansen för min del.

    Jag har försökt ta det dag för dag, beroende på ork och humör, har inte velat planera långt i förväg, eftersom jag inte vet hur jag kommer må och orka veckan, eller dagen efter. Men jag börjar väl känna att jag behöver komma ut och ha nåt att se fram emot. Jag hoppas att den känslan håller i sig och att det snart vänder. Det kommer komma bakslag, garanterat, men jag håller tummarna för att jag orkar vara mer social snart. Vill ju inte tappa dansen och musiken och även fotandet, som varit en sån stor del av mitt liv. Jag tror inte att pappa skulle tycka det är ok att jag släpper den delen av mitt liv, det var ju något som han också älskade. Musiken, dansen och upplevelsen var något som vi delade kärleken för.

    Pappa, saknar dig så jävla mycket! Hoppas du har det fint bland änglarna och får dig en svängom eller två. <3<3<3<3<3

  • Måndag kväll

    Idag har det varit en sån där dag. Med skiftande humör och ork, från pigg till trött osv. Ni som vet, ni vet… Nåväl, jag kom iväg en sväng till gymmet idag, körde ett pass för armar/axlar och det kändes jätteskönt! Så skönt att få skingra tankarna och försöka få till någon form av rutin, även om den kommer rubbas när man börjar jobba sen. Jag behöver ju ha träning ett par gånger i veckan, dels för att orka med alla tunga lyft på jobbet, men också dels för att jag har skolios. Fast, jag vet inte om man kan säga att jag fortfarande har det? Behandlades under hela högstadiet med att ha en korsett i stort sett dygnet runt, sen när jag började gymnasiet så tyckte sjukvården att jag var färdigbehandlad. Och det är ju, några år sen om man säger så.

    Men jag märker ju av att när jag haft en dålig period med noll träning, så känns hållningen och ryggen mycket snedare. Så jag inbillar mig att ryggen behöver tränas för att orka hålla ryggen någorlunda rak, så att jag inte slutar med puckelrygg när jag är pensionär. Därför brukar jag oftast koncentrera min träning till överkropp, ibland slänger jag in ett egenkomponerat pass med skivstång och viktskivor.

    Efter träningen for jag hem och fick ett ryck, började rensa bland mina kläder, vilket resulterade i att en del ska slängas och en del kommer hamna på second hand. Kul att det kanske kommer till nytta ändå, det som ändå fortfarande är fint men som inte passar mig längre.

    Förresten, i lördags var vi hemma hos min bror och hans fru Tina. De har flyttat till ett nybyggt område i Vagnhärad och vi var bjudna på en kombinerad inflyttningsfest/50-årsfest (brorsan fyllde 50 för snart 2 år sen, och då var det ju inte läge för party som ni vet). Det blev en jättetrevlig kväll, tack så mkt fina ni! De har ju en ny familjemedlem, som jag inte kunde låta bli att gosa lite med… Fick ta en allergitablett, så det gick bra. 🙂 Hur söt kan man va? Hilma heter hon 😍

    Nu ska jag återgå till soffläget, tack för att just DU har kikat in och läst mitt svammel 🙂