• Äntligen!

    Det är ganska precis tio månader sen jag skrev mitt senaste inlägg här i bloggen, som tidigare fungerat som en hemsida/blogg. Jag fick ju ett ryck för en tid sen och raderade alla gamla inlägg, kände väl att det var dags för en nystart och därför tog jag det beslutet. Jag skrev då om saknaden efter dansen och livemusiken. Men äntligen……

    ….så kom det efterlängtade beskedet som vi alla dansbandsnördar, musiker, arrangörer och andra inbitna väntat på; dansen får starta igen. Man blev så glad för allas skull, för musiker som äntligen fick komma ut på vägarna igen, för arrangörer och för oss som längtat efter att få svänga våra lurviga. Att bara få komma ut och lyssna på livemusik, titta på folk och träffa folk som man inte träffat på över ett år, oj vad vi längtat allihop!

    Min första danskväll blev till Holidays i Hallunda, på Folkets Hus den 12 oktober. Hallunda Folkets Hus har blivit lite av ”hemmaplan” då det ligger på lagom avstånd hemifrån och Trombon här hemma i stan inte kör dans speciellt ofta tyvärr. Men åter till första danskvällen. Det blev en kväll med ett par danser och lite fotande faktiskt. Fotandet gick väl lite sådär, jag känner en ringrostighet utan dess like…. *S* Och killarna i bandet bjöd på en kväll med bra musik och mycket skratt, himla goa! Vilken härlig känsla att få komma iväg för några timmar, lyssna på musiken, träffa folk och bara släppa allt annat. Det har en sådan stor betydelse att man knappt kan förstå det själv.

    Det har blivit några fler kvällar ute i svängen sedan den 12 oktober, och imorgon är det dags igen. Bäst att passa på, för vem vet hur länge det varar….

    Dansbandet Holidays på scen i Hallunda Folkets Hus

  • Paus

    Ja… Det känns som allt är på paus nu. Denna jäkla pandemi ställer allt på paus…. Mitt största intresse finns det inte utrymme för längre, och frågan är om det någonsin kommer bli sig likt? Hoppas kan man ju göra, att alla dansband som fortfarande finns kvar orkar starta upp igen, att de har den energi och driv/lust som krävs för att roa oss andra. Hoppas!

    Jag lider verkligen med alla som drabbats på ett eller annat sätt pga denna pandemi som råder. Jag tror att alla har drabbats på något sätt, en del mer än andra. För min egen del är det mest att mitt intresse är drabbat, det enda sätt jag har att få andas ut för en stund, att för några timmar eller nåt dygn (om man åker kryss), få en andningspaus från livets allvar, det går inte just nu. Man får försöka hitta andra sätt, men det är svårt. Och det är väl det som gör att man till slut brister.

    Ett sätt som jag, och min familj, drabbas på, det är att man inte får besöka sina anhöriga när de blir inlagda på sjukhus. Man känner sig så maktlös, man kan få prata med dem i telefon, men det är inte samma sak som att få se dem, att få hålla om. Min pappa har under flera år levt med två cancerdiagnoser i kroppen, varav den första håller sig i schack med bra värden. *peppar peppar* Men den senaste som upptäcktes för snart fyra år sen spökar fortfarande. Han mår inte på topp just nu och har legat inlagd i några dagar för ett ingrepp som förhoppningsvis kommer att hjälpa honom.

    Igår blev det för mycket, jag fick höra att han hade så ont och att han inte alls mådde bra. Jag bröt fullständigt ihop, maktlösheten jag kände för att man inte får vara där. Man får inte trösta, man får inte se hur han blir behandlad av personalen (har lite sämre erfarenheter sen tidigare) och det var väl bl.a. det som fick bägaren att rinna över. Han är ändå över 80 år, man vill ju att de sista åren han har kvar, ska vara så bra som möjligt.

    Nu blev detta inlägg kanske lite väl personligt, lite blandat, men jag känner att jag måste få skriva av mig lite. Kram till er som visat ert stöd på ett eller annat sätt. <3

  • Längesen nu…

    Ja, kikade in och såg att det är över ett år sen jag var in och skrev något sist. Jag kan inte riktigt svara på varför det blivit så. Men jag har tappat motivationen lite tror jag, fotandet ligger på is och då blir väl bloggandet också ”lidande”…

    Det har ju hänt en del sen sist, och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Sist skrev jag ju om att jag eventuellt skulle skriva om semesterresan till Kreta, som skedde förra sommaren. Jag kan ju dra lite i korta drag, kommer inte ihåg så mycket nu så här över ett år senare.

    Jag fyllde ju jämt förra året och fick en resa i present av min chef. Det var väl mycket för att han visste om att jag aldrig varit på en sådan resa innan, och för att jag snart varit på butiken i 25 år (är inne på mitt 23e år).

    Efter lite beslutsångest, och funderingar fram och tillbaka, så hamnade jag och min syster på Kreta, och närmare bestämt i Rethymnon. Hotellet var ett ganska litet hotell, välskött och låg väl kanske lite illa till, precis vid en genomfartsled. Men vi var nöjda och hade en fin utsikt över bukten.

    Rethymnon var/är en mysig äldre stad, varje kväll gick vi in till gamla stan för att käka. Vi gick i alla små affärer och kikade, varje kväll. Vi kanske hade missat nåt kvällen innan… *S* Maten var vi väl inte helt nöjda med, men syrran var nöjd den kvällen jag fick för mig att dricka Mythos, den lokala ölen. Jag är ingen stor älskare av öl, men tänkte att jag måste testa. Och jag tyckte det var helt ok faktiskt, men den måste vara riktigt iskall för at jag ska tycka det är drickbart. Veckan gick ju alldeles för fort, och jag ville inte åka hem. Men vi fick några fina dagar hemma sen.

    Jag ville ju tillbaka till Grekland denna sommar, men som alla vet så hände nåt… Denna satans pandemi ställde till det och inget är som det varit. Frågan är om det någonsin kommer bli det? Nästa sommar hoppas jag att man vågar åka iväg, älskar ju värmen och solen. Annars får vi ta en tripp nånstans i Sverige, det har vi redan pratat om jag och syrran. Men Grekland eller Spanien hoppas jag på i första hand, både syrran och jag har ju problem med eksem stundtals och det blir ju bara bättre med sol och värme.

    Med detta inlägg så hoppas jag att blogglusten kommer tillbaka. Det kan vara nyttigt att skriva av sig ibland. Förresten så har jag en del bilder som väntar på redigering, från de danskvällar jag hann med innan allt stannade upp…. Och bilderna från Kreta väntar också… Jag är inte så snabb… Men det har ju sina orsaker… Kommer ett inlägg snart, där jag ska skriva om förra hösten….

    Kram så länge! Och kom ihåg… Skriv gärna en kommentar så jag vet att just DU varit här… 😉