• Nytt år, nya tag?

    Så kom det, beskedet om att dansen inte får fortgå just nu. Jag hade det lite på känn att det skulle bli så, för att även om vi alla hade längtat efter att få komma ut och svänga de lurviga, så var det kanske lite förhastat att släppa på alla restriktioner? Återigen står dansbandsbussar stilla och utrustning och instrument ligger nerpackade i sina casear(stavning?). Hoppas på en snar bättring!

    Jag har förresten unnat mig en ny dator, den gamla var seg och full med bilder. Det ska dock bli ett försök med att föra över lite bilder från den gamla till denna nya, har lite bilder på ett av mina syskonbarnbarn från förra vintern som inte är kollade. Vi får se om jag lyckas! Det är ju samma modell som den gamla datorn, men lite större skärm och det mesta känner jag igen. Det blir några kvällar nu, efter jobbet, som jag sitter här och försöker få inställningar och grejs som jag vill ha det. 🙂 Nytt bildredigeringsprogram måste fixas, det lutar åt Lightroom.

    Annars då? Det är ett nytt år i antågande och vi kan ju bara hoppas att det blir bättre än det som gått. Tror att många håller med mig där…. Jag avger inga nyårslöften, det går aldrig, eller sällan att hålla dem. Men mitt mål är att ta tag i träningen igen, två ggr i veckan ska jag väl orka och hinna med? Jag hade ett flow ett tag, när jag tränade innan jobbet på morgnarna, det var inga långa pass men jag gjorde tappra försök. Kanske ska börja med det igen? Orken och lusten försvann nånstans på vägen. Det är annars rätt skönt att träna på morgonen, när det inte är så mkt folk på gymmet och man slipper trängas. Men det fordrar ju att duscharna fortfarande är öppna i omklädningsrummen, hade blivit lite jobbigt annars…

    Nåväl, blev lite svammel som vanligt. Kanske kommer ett inlägg lite då och då nu, den som lever får se! Nu ska jag ta tag i dagen, fixa frukost och dricka lite kaffe. Skönt med ledig dag mitt i veckan, imorrn drar nyårsruschen igång på jobbet…

    Ha det fint alla och ta hand om er! Glöm inte kika in kommentarsfältet så jag ser att ni är här 🙂

  • Äntligen!

    Det är ganska precis tio månader sen jag skrev mitt senaste inlägg här i bloggen, som tidigare fungerat som en hemsida/blogg. Jag fick ju ett ryck för en tid sen och raderade alla gamla inlägg, kände väl att det var dags för en nystart och därför tog jag det beslutet. Jag skrev då om saknaden efter dansen och livemusiken. Men äntligen……

    ….så kom det efterlängtade beskedet som vi alla dansbandsnördar, musiker, arrangörer och andra inbitna väntat på; dansen får starta igen. Man blev så glad för allas skull, för musiker som äntligen fick komma ut på vägarna igen, för arrangörer och för oss som längtat efter att få svänga våra lurviga. Att bara få komma ut och lyssna på livemusik, titta på folk och träffa folk som man inte träffat på över ett år, oj vad vi längtat allihop!

    Min första danskväll blev till Holidays i Hallunda, på Folkets Hus den 12 oktober. Hallunda Folkets Hus har blivit lite av ”hemmaplan” då det ligger på lagom avstånd hemifrån och Trombon här hemma i stan inte kör dans speciellt ofta tyvärr. Men åter till första danskvällen. Det blev en kväll med ett par danser och lite fotande faktiskt. Fotandet gick väl lite sådär, jag känner en ringrostighet utan dess like…. *S* Och killarna i bandet bjöd på en kväll med bra musik och mycket skratt, himla goa! Vilken härlig känsla att få komma iväg för några timmar, lyssna på musiken, träffa folk och bara släppa allt annat. Det har en sådan stor betydelse att man knappt kan förstå det själv.

    Det har blivit några fler kvällar ute i svängen sedan den 12 oktober, och imorgon är det dags igen. Bäst att passa på, för vem vet hur länge det varar….

    Dansbandet Holidays på scen i Hallunda Folkets Hus

  • Paus

    Ja… Det känns som allt är på paus nu. Denna jäkla pandemi ställer allt på paus…. Mitt största intresse finns det inte utrymme för längre, och frågan är om det någonsin kommer bli sig likt? Hoppas kan man ju göra, att alla dansband som fortfarande finns kvar orkar starta upp igen, att de har den energi och driv/lust som krävs för att roa oss andra. Hoppas!

    Jag lider verkligen med alla som drabbats på ett eller annat sätt pga denna pandemi som råder. Jag tror att alla har drabbats på något sätt, en del mer än andra. För min egen del är det mest att mitt intresse är drabbat, det enda sätt jag har att få andas ut för en stund, att för några timmar eller nåt dygn (om man åker kryss), få en andningspaus från livets allvar, det går inte just nu. Man får försöka hitta andra sätt, men det är svårt. Och det är väl det som gör att man till slut brister.

    Ett sätt som jag, och min familj, drabbas på, det är att man inte får besöka sina anhöriga när de blir inlagda på sjukhus. Man känner sig så maktlös, man kan få prata med dem i telefon, men det är inte samma sak som att få se dem, att få hålla om. Min pappa har under flera år levt med två cancerdiagnoser i kroppen, varav den första håller sig i schack med bra värden. *peppar peppar* Men den senaste som upptäcktes för snart fyra år sen spökar fortfarande. Han mår inte på topp just nu och har legat inlagd i några dagar för ett ingrepp som förhoppningsvis kommer att hjälpa honom.

    Igår blev det för mycket, jag fick höra att han hade så ont och att han inte alls mådde bra. Jag bröt fullständigt ihop, maktlösheten jag kände för att man inte får vara där. Man får inte trösta, man får inte se hur han blir behandlad av personalen (har lite sämre erfarenheter sen tidigare) och det var väl bl.a. det som fick bägaren att rinna över. Han är ändå över 80 år, man vill ju att de sista åren han har kvar, ska vara så bra som möjligt.

    Nu blev detta inlägg kanske lite väl personligt, lite blandat, men jag känner att jag måste få skriva av mig lite. Kram till er som visat ert stöd på ett eller annat sätt. <3